Klockan är 02.22, och jag känner mig orolig över någonting. Vad det är kan jag dock inte sätta fingret på. Någonting känns konstigt i magen.
Kanske det bara är den där förbannade saknaden som gör så ont igen. Jag är inte van att prata med Henrik en gång om dagen, jag kan känna att jag behöver mer än så. Idag har han faktiskt inte ringt alls, och det tror jag heller inte att han kommer göra. Klockan är så pass mycket nu. Han har säkert irrat runt i skogen hela dagen för att sedan komma hem till sitt lilla trähus och däcka.
Det känns som om jag inte kommer få ro för sömn förrän jag hört något från honom. Ibland är det jobbigt att älska någon så hårt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar