Henrik ligger och snarkar här bredvid. Jag avskyr när han snarkar, men jag älskar att han sket i det han höll på med igår och tog sig hit, till mig. För att sova med mig.
Jag har världens mest gulliga pojkvän som verkligen kan konsten att be om ursäkt och mena det. "Fuck this Frida, jag kommer över så håll dörren öppen för mig". Inom tio minuter går han upp för min trapp och vill ingenting annat än vara med just mig. Det kan göra ont i hjärtat ibland, men just då kändes allting bara spralligt och jag blev som nykär igen.
Är inte det en jävligt mysig känsla, att känna sig på nytt kär igen? Det kittlas alltid i min mage och det snurrar några varv extra i mitt huvud när jag tänker på Henrik; men ibland kan det kännas extra spännande och romantiskt att veta om att han faktiskt vill ha mig och att han verkligen är min.
Vad kan jag säga? Jag älskar min Henrik av hela mitt hjärta. Det finns ingen som har fångat mig så totalt i hela mitt liv. Han är en personlighet och en kärlek. Han har världens mest förtrollande ögon och världens mest gripande charm.
Han är min och det flyger lite extra i magen när jag tänker på det. Han är min!
2 år och 3 månader igår. Kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar