Klockan är 04.16 och jag funderar på om det kanske är dags att börja tänka på refrängen. Eller rättare sagt; på Henriks hårda källarsäng. Men det är inte direkt läge att strippa och krypa ned under ett varmt täcke när Henkipenkis lillebror sitter här nere. Det vore kanske lite chockerande. Kanske vore det rent av synd om honom, om detta skulle ske.
Dagen har varit bra. Kanske har några hjärnceller vaknat till liv i systemet under morgondagen. Nu sysselsätter de sig åtminstone med annat. Trötthet dödar.
Take care, vi hörs i morgon (idag).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar